Sommardöden

Mons Kallentofts andra roman om polisen Malin Fors heter Sommardöden. Jag har precis läst ut den och det var angenäm läsning. Jag gillade även den förra boken, Midvinterblod. Det jag framförallt tycker om är hans språk. Hans språk är nästan som poesi. Hans naturskildringar och personskildringar liknar inga andra i genren. Det är spännande att läsa Kallentoft just för att han tillför något nytt, något bra, till deckargenren.

I den här boken är det en mördare och våldtäktsman som härjar i Linköping under en av de varmaste somrarna i mannaminne. Stadens invånare blir förstås rädda, men inte nog med det, det skapas även en misstänksamhet och fördomar mot alla som på något sätt är avvikande. Parallellt med utredningen får vi följa Malin Fors och hennes privatliv, där dottern Tove, exmannen Janne och den tillfälliga förbindelsen Daniel tar upp en hel del av hennes tankar.

Jag tyckte bättre om Midvinterblod än om Sommardöden, det betyder inte att Sommardöden är dålig. Men den var lite hattig eftersom den växlade berättarröst ganska ofta och stundvis var den långsam, upprepande och långrandig. Tanken är att det ska bli en triologi om Malin Fors och jag ser fram emot att läsa den tredje och avslutande delen.