Det är en stark bok, men ändå inte. Själva temat är som jag skrev tidigare, angeläget och viktigt att uppmärksamma. Men jag hade så svårt att känna för Susanne. Hon berör mig inte. Visst är det viktigt - och annorlunda - att ta upp ett sådant här ämne utifrån förälderns synvinkel. Men jag hade nog hellre velat läsa från dotterns perspektiv. Varför skär hon sig? Hur upplever hon ångesten? Hur kom hon på tanken att skära sig för att slippa ångesten? Jag saknar svar på många frågor. Intressant är dock att man även får lära känna Emblas lillebror Kalle, ofta glömmer man nog bort syskon lite grann när fokus hamnar på "problembarnet" och det är intressant att läsa om hans perspektiv. Boken känns viktig och den är i stort sett bra, men jag saknar det lilla extra.
Författare är Maria Fagerberg och boken kom ut på Bokförlaget Forum 2009.
1 kommentar:
Tusen tack för alla fina pocket & trix-paket :-). Jag kommer att titta in på blogg och se vad du läser för spännande böcker. Just den här har jag inte hört talas om.
Skicka en kommentar