Jämställt språk

Jag är väldigt intresserad av det här med genus och hur man gör kön. Framförallt har jag blivit intresserad nu efter att vi fått barn. Dels pga hur man med kläder och leksaker förstärker barnets kön istället för att ge barnet många möjligheter att välja bland. Dels pga att föräldraledigheten är ett av de områden som det debatteras mycket om för att få det så jämställt som möjligt. Jag ska inte så mycket gå in på mina egna funderingar nu, förutom att jag vill nämna att jag håller på att utbilda mig till genuspedagog plus att jag just nu skriver min c-uppsats i litteraturvetenskap om just genus i barnlitteraturen.

Inför mitt uppsatsarbete har jag bland annat läst den lilla boken Jämställt språk -en handbok i att skriva och tala jämställt av Karin Milles. Den är utgiven av Norstedts Akademiska förlag i samarbete med Språkrådet. Boken handlar om det offentliga språket, att man kan märka av språkligt könsförtryck i attityder, i val av ord och uttryckssätt, i samtalsvanor och framställningsperspektiv. Både i grammatik och i ordförråd ligger gamla perspektiv och föreställningar. Boken är tänkt att medvetandegöra detta och ge förslag på hur man kan motverka det i tex arbetsliv, myndighetskontakter och utbildning, man också i vardagssamtal. Ett av råden är att använda könsneutrala personbeteckningar så långt det är möjligt. En störtloppsåkare kan vara både man och kvinna precis som en frisör. Man ska skriva lärare och inte lärarinna, oavsett lärarens kön. Det finns också en omfattande del med illustrerande exempel om hur man analyserar texter utifrån ett jämställdhetsperspektiv. En lättläst och väldigt intressant - och viktig bok!