Pappadagar i råttans år

Jag fick ett recensionsexemplar av denna bok, och eftersom jag själv är nybliven förälder så såg jag fram emot att läsa den. Jag har nu läst ut den och blev imponerad.

Boken handlar om Alexander, 33 år, som nyligen har separerat från sin flickvän. Medan tjejen satsade på karriären så pluggade Alexander och tog hand om barnen. Efter separationen stod han alltså där pank, utan bostad, och med en värdelös utbildning som inte ledde till jobb. Boken skildrar hans vardag efter separationen. Att försöka försörja sina barn, att hitta en ny partner och att faktiskt försöka ha något liv också de veckor han inte har barnen.

Författaren heter Daniel Möllberg. Han är själv varannan veckas-pappa, då han har två pojkar tillsammans med Tilde de Paula. Kolla in författarens blogg här.

Så vad tyckte jag då om boken?

Jag tycker att det är en jättebra skildring av en separation och uppbyggandet av ett nytt liv efter separationen, ur en mans synvinkel. Det brukar ju vara kvinnorna som står för dessa skildringar i vanliga fall, så det är spännande med ett nytt perspektiv. Det är intressant att se en man hamna i den typiska "kvinnofällan" med studier och att vara hemma med barnen medan partnern gör karriär. Trots att det finns en hel del allvar i boken, så är den skriven på ett humoristiskt sätt. Det är lätt att komma in i boken, den är lättläst och underhållande. Igenkänningsfaktorn är också hög, även om jag tror att en man kanske känner igen sig ännu mer än vad jag gör. Det är bra dialoger i boken, även barnens dialoger känns trovärdiga och det märks att författaren själv har barn och är van att prata med och att lyssna till barn. Ett plus är de roliga listorna som dyker upp här och där i texten. Även intervjun av och med författaren längst bak i boken var riktigt rolig tycker jag. Det enda som jag tycker är negativt är att jag hittade två stavfel, eftersom jag är en sk språkpolis så ser jag rött när jag ser sådant i tryckt skrift, plus att några avsnitt kändes aningen lite för långa och upprepande.

Boken är ett nyttigt inlägg i samhällsdebatten. Det känns ibland som att det är lite för enkelt att skaffa barn och lite för enkelt att separera. Samhället är uppbyggt för kärnfamiljer. Man tänker nog inte riktigt på hur det kan bli vid en separation när det gäller jobb och ekonomi. Boken fungerar bra som tankeställare. I baksidestexten står det att Alexander har insett att de kastade bort något bra alldeles för lättvändligt. Och det är enkelt att separera idag. Inte så många par är gifta när de skaffar barn numera. Och som sambos så kan man i praktiken separera från en dag till annan. Stolthet och bitterhet kan göra att man heller inte vågar erkänna att man gjort fel och våga försöka på nytt. Senare blir det försent och i värsta fall går det ut över barnen som kan bli vandringspokaler. Nu låter det som att jag är helt emot separationer, det är jag inte, i vissa fall så mår både föräldrar och barn bäst om man går skiljda vägar, och i många fall så fungerar vardagslivet bra trots en separation.

Hur som helst: läs boken! Den är både underhållande, humoristisk, intressant och tankeväckande!