Brottsplats Luleå

Snabbt gick det att läsa ut kortromanen (eller långnovellen) Brottsplats Luleå. Boken är på 80 sidor och den är skriven av Per Rask. Det är hans deckardebut, men mordgåtan är egentligen bara en bisak i den här deckaren. Huvudpersonen, Kommissarie Marklund, ska lösa tre mord, men är inte så intresserad av sitt arbete. Istället ägnar han sin tid åt att skriva noveller, klaga på allt och inget (som tv, tidningar, politik och musik). Det händer inte mycket i boken, jag tycker mest att huvudpersonen ägnar sig åt sitt tyckande i tid och otid. Per Rask är egentligen poet, och det märks på hans språk. Han har ett bra, uttrycksfullt språk, med träffsäkra formuleringar och stundtals en ironisk, stundtals en bitsk ton. Men trots språket så fastnade jag inte för boken. Det hände för lite, det fanns för lite spänning. Jag hade inte läst någonting om boken innan jag beställde den, jag nappade enbart på titeln. Jag tyckte att Brottsplats Luleå lät så lovande, jag älskar verkligen svenska deckare. Men jag blev alltför besviken. Den enda av mina förväntningar som infriades var att boken utspelades i Luleå. Kanske hade jag tyckt bättre om boken ifall jag hade vetat innan vad det var för typ av bok. Kanske inte.