Veckans bokfemma handlar om pjäser. Jag tänkte inte alls vara med först. Jag brukar aldrig läsa pjäser, än mindre se dem. Men när jag kollat igenom övriga bidrag till bokfemman så kunde jag inte låta bli att skriva en egen. Vi läste ju faktiskt en del i litteraturvetenskapen. Jag skippar motiveringen dock.
Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.
* Romeo och Julia -Shakespeare
* Lysistrate - Aristofanes
* Medea - Euripides
* Tartuffe - Moliére
* Antigone - Sofokles
När jag läst andras bidrag så blir jag sugen på att läsa Ett dockhem, Macbeth och Vem är rädd för Virginia Woolf. Kanske blir det mer pjäser framöver trots allt.
lördag 16 februari 2008
Hagamannen
Therese Cristiansson – Hagamannen, så våldtogs en stad
Författaren är kriminalreporter på Expressen och har tagit del av den stora utredningen kring Hagamannen. Den här boken fokuserar mycket på brotten och framförallt på offren. Författaren tar också upp våldtäkter i ett nationellt perspektiv. Hon har intervjuat serievåldtäktsmän och redogjort för liknande våldtäktsfall i övriga Sverige. Boken är skrämmande. Den visar hur en hel stad hölls i ett skräckens välde under flera års tid. Den visar hur människorna blev påverkade och begränsade i sin vardag. Tjejer vågade inte gå ut själva, deras killar och pappor skjutsade dem överallt. Boken tar också upp många andra anmälningar på sexuellt våld i Umeå under tidsperioden, vilka inte kunde kopplas till Hagamannen. De flesta är idag olösta och nedlagda, på grund av att spaningsuppslag har saknats. Det är också skrämmande läsning. Boken ger en mörk bild av Sverige, men det finns också ljus. En engagerad allmänhet och en engagerad poliskår har faktiskt sett till att Hagamannen, Niklas Lindgren kunde gripas till slut.
Jag önskar att det vore mer information om just Niklas Lindgren. Vem är han, varför gjorde han detta? Och hans sambo, märkte hon verkligen ingenting under alla dessa år. Hans vänner, föräldrar, syskon, arbetskompisar, vad sa de, hade inte de heller märkt något? Det är frågor som jag har undrat över sedan Hagamannen greps och som jag hade velat få svar på från den här boken, men de lämnas obesvarade.
Annars är det en lättläst och läsvärd bok. Det är ett journalistiskt språk och författaren får bra grepp om läsaren. Boken är välskriven och genomarbetad, dock spretar den lite åt olika håll, eftersom författaren försöker att samtidigt, i samma bok, skriva både en bok om Hagamannen och en bok om våldtäkter i största allmänhet. Boken är som sagt skrämmande, samtidigt som den är en bra skildring över samhället idag. Det är en bra bok för att skapa debatt över sexualvåldet i Sverige.
Camilla Andersson & Anders Boström – Den 777:e mannen – polisens jakt på Hagamannen
Den här boken är annorlunda skriven. Författarna är två journalister som båda har anknytning till Umeå på något sätt. Boken är skriven i skönlitterär form som en deckare, typ Mankells Wallander-böcker. Det gör att det ibland känns påhittat, overkligt. Händelseförlopp skildras ibland noggrant, till exempel så berättas det om vad ett vittne åt till frukost, en dag år 2000, vem kan minnas det sju år senare när boken skrevs? Ibland undrar man som läsare vad som är sanning och vad som är fiktion. Boken är dock välskriven med mycket research bakom. Dock irriterar jag mig på att jag har hittat flera korrekturfel.
Det är mycket fokus på polisutredningen. Man får följa polisens arbete och man ser att de flera gånger har varit nära Hagamannen. Det är en intressant vinkling, men det gör tyvärr också att boken saknar psykologisk vinkling. Man får inte läsa om offren annat är i kortfattade fallbeskrivningar. Man får inte läsa om Niklas Lindgren, vem han var och varför han gjorde detta. Och man får inte läsa om vad hans omgivning tyckte och tänkte när de fick veta att han var Hagamannen.
Det är en lättläst och intressant bok, särskilt för oss som bor här i Umeå och minns hur det var under de år som Hagamannen härjade fritt. Men om man vill ha mycket information och få en psykologisk vinkling, då är det Christianssons bok man ska läsa.
Författaren är kriminalreporter på Expressen och har tagit del av den stora utredningen kring Hagamannen. Den här boken fokuserar mycket på brotten och framförallt på offren. Författaren tar också upp våldtäkter i ett nationellt perspektiv. Hon har intervjuat serievåldtäktsmän och redogjort för liknande våldtäktsfall i övriga Sverige. Boken är skrämmande. Den visar hur en hel stad hölls i ett skräckens välde under flera års tid. Den visar hur människorna blev påverkade och begränsade i sin vardag. Tjejer vågade inte gå ut själva, deras killar och pappor skjutsade dem överallt. Boken tar också upp många andra anmälningar på sexuellt våld i Umeå under tidsperioden, vilka inte kunde kopplas till Hagamannen. De flesta är idag olösta och nedlagda, på grund av att spaningsuppslag har saknats. Det är också skrämmande läsning. Boken ger en mörk bild av Sverige, men det finns också ljus. En engagerad allmänhet och en engagerad poliskår har faktiskt sett till att Hagamannen, Niklas Lindgren kunde gripas till slut.
Jag önskar att det vore mer information om just Niklas Lindgren. Vem är han, varför gjorde han detta? Och hans sambo, märkte hon verkligen ingenting under alla dessa år. Hans vänner, föräldrar, syskon, arbetskompisar, vad sa de, hade inte de heller märkt något? Det är frågor som jag har undrat över sedan Hagamannen greps och som jag hade velat få svar på från den här boken, men de lämnas obesvarade.
Annars är det en lättläst och läsvärd bok. Det är ett journalistiskt språk och författaren får bra grepp om läsaren. Boken är välskriven och genomarbetad, dock spretar den lite åt olika håll, eftersom författaren försöker att samtidigt, i samma bok, skriva både en bok om Hagamannen och en bok om våldtäkter i största allmänhet. Boken är som sagt skrämmande, samtidigt som den är en bra skildring över samhället idag. Det är en bra bok för att skapa debatt över sexualvåldet i Sverige.
Camilla Andersson & Anders Boström – Den 777:e mannen – polisens jakt på Hagamannen
Den här boken är annorlunda skriven. Författarna är två journalister som båda har anknytning till Umeå på något sätt. Boken är skriven i skönlitterär form som en deckare, typ Mankells Wallander-böcker. Det gör att det ibland känns påhittat, overkligt. Händelseförlopp skildras ibland noggrant, till exempel så berättas det om vad ett vittne åt till frukost, en dag år 2000, vem kan minnas det sju år senare när boken skrevs? Ibland undrar man som läsare vad som är sanning och vad som är fiktion. Boken är dock välskriven med mycket research bakom. Dock irriterar jag mig på att jag har hittat flera korrekturfel.
Det är mycket fokus på polisutredningen. Man får följa polisens arbete och man ser att de flera gånger har varit nära Hagamannen. Det är en intressant vinkling, men det gör tyvärr också att boken saknar psykologisk vinkling. Man får inte läsa om offren annat är i kortfattade fallbeskrivningar. Man får inte läsa om Niklas Lindgren, vem han var och varför han gjorde detta. Och man får inte läsa om vad hans omgivning tyckte och tänkte när de fick veta att han var Hagamannen.
Det är en lättläst och intressant bok, särskilt för oss som bor här i Umeå och minns hur det var under de år som Hagamannen härjade fritt. Men om man vill ha mycket information och få en psykologisk vinkling, då är det Christianssons bok man ska läsa.
Mycket på gång
De senaste veckorna har jag fokuserat på tentaplugg. Varenda stund som dottern har sovit så har jag pluggat. I lördags skrev jag tenta i ekonomistyrning. Har inte fått veta något resultat ännu, men jag hoppas förstås att jag klarat mig.
Under pluggtiden har det inte blivit mycket annan litteratur. Jag har flera böcker på gång som jag har svårt att slutföra. Annika Lantz 9½ månad, Kernicks Handel med döden, Strindbergs Röda rummet samt Austens Förnuft och känsla ligger halvlästa på mitt nattduksbord. Strindbergs bok läser jag till utmaningen Klassikerns år. Och Austens bok läser jag till bokcirkeln.
Inte nog med pluggandet. Vi flyttar om 1½ vecka också. Tll en dubbelt så stor lägenhet - gissa om jag längtar. Ett rum ska bli arbetsrum/datarum/bibliotek. Det är nog det bästa med hela flytten! Dock är det mycket att göra. Framförallt när man har en åtta månaders tjej som kryper, ställer sig och klättrar.... Nästa vecka kommer mina föräldrar på besök en vecka för att hjälpa oss med barnpassning och flyttbestyr. Det skulle nog inte gå annars. Särskilt som att sambon jobbar mer än 300 timmar denna månad.
Som ni förstår så blir det väl inte sådär jättemycket recensioner de närmaste veckorna. Men någon kommer väl att komma emellanåt eftersom jag inte klarar mig om jag inte får läsa :-) Jag ska börja med att lägga ut en recension på två böcker om Hagamannen som jag nyligen läst. Skrämmande läsning för oss Umebor, men intressanta böcker som jag rekommenderar alla att läsa.
Under pluggtiden har det inte blivit mycket annan litteratur. Jag har flera böcker på gång som jag har svårt att slutföra. Annika Lantz 9½ månad, Kernicks Handel med döden, Strindbergs Röda rummet samt Austens Förnuft och känsla ligger halvlästa på mitt nattduksbord. Strindbergs bok läser jag till utmaningen Klassikerns år. Och Austens bok läser jag till bokcirkeln.
Inte nog med pluggandet. Vi flyttar om 1½ vecka också. Tll en dubbelt så stor lägenhet - gissa om jag längtar. Ett rum ska bli arbetsrum/datarum/bibliotek. Det är nog det bästa med hela flytten! Dock är det mycket att göra. Framförallt när man har en åtta månaders tjej som kryper, ställer sig och klättrar.... Nästa vecka kommer mina föräldrar på besök en vecka för att hjälpa oss med barnpassning och flyttbestyr. Det skulle nog inte gå annars. Särskilt som att sambon jobbar mer än 300 timmar denna månad.
Som ni förstår så blir det väl inte sådär jättemycket recensioner de närmaste veckorna. Men någon kommer väl att komma emellanåt eftersom jag inte klarar mig om jag inte får läsa :-) Jag ska börja med att lägga ut en recension på två böcker om Hagamannen som jag nyligen läst. Skrämmande läsning för oss Umebor, men intressanta böcker som jag rekommenderar alla att läsa.
måndag 4 februari 2008
Bokfemman vecka 6
Idag är jag snabb med Bokfemman. Ett lätt ämne denna vecka. Jag läser faktiskt ganska mycket serier.
Veckans tema för Bokfemman är serier. Nämn din topp 5 av serier.
* Skuggserien av Maria Gripe. Jag läste serien om och om igen när jag var yngre. Även andra böcker av Gripe lästes flitigt, som Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Jag levde mig verkligen in i böckerna. Jag har inte läst om dem som vuxen, men jag har haft planer på det, jag skulle vilja veta vad jag tycker om dem idag, om de fortfarande håller, eller om jag kanske till och med tycker att de är bättre idag för att jag kan uppskatta språket osv mer som vuxen.
* Serien om Harry Potter av J K Rowling. Dessa har jag förstås läst som vuxen, men jag uppskattar ändå böckerna. Miljöerna och språket tilltalar mig mest. Dessa skulle jag vilja läsa på engelska, för jag tror att de är ännu bättre då.
* Stad-serien av Per Anders Fogelström. Jag började läsa Mina drömmars stad för att jag tyckte att det var en sådan där bok som man borde ha läst. Jag var mycket inne på klassiker just då och läste en massa sådana för att låtsas vara bildad :-) Men den här serien tog jag till mitt hjärta, jag läste allihopa i rask takt och fängslades av miljö- och personskildringarna.
* Sagan om Valhalla av Johanne Hildebrandt. Dessa läste jag alldeles nyss. Jag tycker om mytologi, särskilt nordisk och tyckte att de här böckerna hade ett intressant tema. Jag blev inte besviken. Hon har blandat myter och fiktion och vävt ihop det på ett lockande sätt.
* Sagan om klanen Otori av Lian Hearn. Jag brukar inte läsa fantasy, men jag läste en kurs i barn- och ungdomslitteratur en sommar för några år sedan. Läraren lovordade verkligen de här böckerna och den första ingick som kurslitteratur. Jag läste den och blev fast, så jag läste de tre första böckerna i snabb takt. Nu har det kommit ut några fler delar, men de har jag inte hunnit läsa ännu.
Några serier jag har i bokhyllan och skulle vilja läsa snart:
* Historien om Sverige av Herman Lindquist (har hela serien, vill läsa dem, men har inte kommit mig för ännu)
* Böckerna om Grottbjörnens folk av Jean M Auel
* Serien om Arn av Jan Guillou
* Outlanders-serien av Diana Gabaldon (har alla utom den sista, men längtar efter att börja läsa serien, den verkar bra)
* Böckerna om Kay Scarpetta av Patricia Cornwell (har nästan alla böcker som kommit ut hittills på svenska, har läst de flesta förut, men inte i ordning, vill läsa om dem)
* Vindträdgården och följande titlar av Virginia Andrews (dessa böcker fick mig att gå från ungdomsböcker till vuxenböcker när jag var yngre, men något säger mig att jag kanske inte skulle uppskatta dem lika mycket om jag läser om dem idag, vill dock gärna göra det för att jämföra)
Veckans tema för Bokfemman är serier. Nämn din topp 5 av serier.
* Skuggserien av Maria Gripe. Jag läste serien om och om igen när jag var yngre. Även andra böcker av Gripe lästes flitigt, som Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Jag levde mig verkligen in i böckerna. Jag har inte läst om dem som vuxen, men jag har haft planer på det, jag skulle vilja veta vad jag tycker om dem idag, om de fortfarande håller, eller om jag kanske till och med tycker att de är bättre idag för att jag kan uppskatta språket osv mer som vuxen.
* Serien om Harry Potter av J K Rowling. Dessa har jag förstås läst som vuxen, men jag uppskattar ändå böckerna. Miljöerna och språket tilltalar mig mest. Dessa skulle jag vilja läsa på engelska, för jag tror att de är ännu bättre då.
* Stad-serien av Per Anders Fogelström. Jag började läsa Mina drömmars stad för att jag tyckte att det var en sådan där bok som man borde ha läst. Jag var mycket inne på klassiker just då och läste en massa sådana för att låtsas vara bildad :-) Men den här serien tog jag till mitt hjärta, jag läste allihopa i rask takt och fängslades av miljö- och personskildringarna.
* Sagan om Valhalla av Johanne Hildebrandt. Dessa läste jag alldeles nyss. Jag tycker om mytologi, särskilt nordisk och tyckte att de här böckerna hade ett intressant tema. Jag blev inte besviken. Hon har blandat myter och fiktion och vävt ihop det på ett lockande sätt.
* Sagan om klanen Otori av Lian Hearn. Jag brukar inte läsa fantasy, men jag läste en kurs i barn- och ungdomslitteratur en sommar för några år sedan. Läraren lovordade verkligen de här böckerna och den första ingick som kurslitteratur. Jag läste den och blev fast, så jag läste de tre första böckerna i snabb takt. Nu har det kommit ut några fler delar, men de har jag inte hunnit läsa ännu.
Några serier jag har i bokhyllan och skulle vilja läsa snart:
* Historien om Sverige av Herman Lindquist (har hela serien, vill läsa dem, men har inte kommit mig för ännu)
* Böckerna om Grottbjörnens folk av Jean M Auel
* Serien om Arn av Jan Guillou
* Outlanders-serien av Diana Gabaldon (har alla utom den sista, men längtar efter att börja läsa serien, den verkar bra)
* Böckerna om Kay Scarpetta av Patricia Cornwell (har nästan alla böcker som kommit ut hittills på svenska, har läst de flesta förut, men inte i ordning, vill läsa om dem)
* Vindträdgården och följande titlar av Virginia Andrews (dessa böcker fick mig att gå från ungdomsböcker till vuxenböcker när jag var yngre, men något säger mig att jag kanske inte skulle uppskatta dem lika mycket om jag läser om dem idag, vill dock gärna göra det för att jämföra)
söndag 3 februari 2008
Böcker om sömn 2
Fler böcker om sömn presenteras nedan. Det här är de böcker som tilltalar mig mest. De innehåller praktiska råd och metoder som jag själv tilltalas av. Elisabeth Pantley är inne på det här med attachment parenting och ger många råd till ammande, samsovande mammor (som jag själv). Jag har svårt för metoder som innebär att barnet ska skrika sig till sömns. De mjuka metoder som beskrivs i dessa två böcker är mer i linje med mina och sambons egna tankar om föräldraskap.
Pantley, Elizabeth - Somna utan gråt
Den här boken är ett alternativ till de båda tidigare böckerna. Författaren talar för mjukare metoder för de föräldrar som inte vill låta barnet ligga ensamt och skrika. Pantley förespråkar att man ska ha en sömnplan med fastställda läggningstider och läggningsrutiner. Tanken är att man ska följa barnets biologiska klocka och lägga barnet medan det är trött, men inte övertrött. Till hjälp för föräldrarna så finns en hel uppsjö av praktiska tips i boken. Det är många tips för ammande och samsovande föräldrar, hur man ska göra för att slippa agera snuttetrasa för barnet natten igenom. Men det finns även tips för barn som sover i spjälsäng, flaskätande barn och äldre barn. Boken är en bra uppslagsbok som räcker länge, inte bara under spädbarnstiden.
Stawreberg, Anna-Maria - Allt du vill veta om barnets sömn men varit för trött för att fråga om
Boken är utgiven av tidningen Vi föräldrar. Den innehåller råd och tips från sömnexperter, forskare, barnläkare, sjuksköterskor på BVC samt en mängd föräldrar. Boken innehåller många förslag på läggningsrutiner, men det finns också avsnitt om mat, sovplatsen, sömnstörningar, mardrömmar samt fakta om barnets sömn och hur mycket sömn ett barn egentligen behöver. De vanligaste sömnmetoderna beskrivs, men författaren hävdar att det sällan behöver gå så långt så att man behöver ta till en metod, utan att det oftast räcker med att förändra småsaker och rutiner. Boken är en innehållsrik uppslagsbok som man kan använda länge.
Jag tycker att båda dessa böcker är läsvärda. De innehåller en stor mängd råd om allt ifrån mat- och läggningsrutiner till hur man ska planera barnets sovplats för att gynna sömnen. I båda böckerna finns texter från föräldrar, med deras erfarenheter, vilket gör att man kan känna igen sig och få lite hopp och tröst när man känner att sömnen är ett problem.
Pantley, Elizabeth - Somna utan gråt
Den här boken är ett alternativ till de båda tidigare böckerna. Författaren talar för mjukare metoder för de föräldrar som inte vill låta barnet ligga ensamt och skrika. Pantley förespråkar att man ska ha en sömnplan med fastställda läggningstider och läggningsrutiner. Tanken är att man ska följa barnets biologiska klocka och lägga barnet medan det är trött, men inte övertrött. Till hjälp för föräldrarna så finns en hel uppsjö av praktiska tips i boken. Det är många tips för ammande och samsovande föräldrar, hur man ska göra för att slippa agera snuttetrasa för barnet natten igenom. Men det finns även tips för barn som sover i spjälsäng, flaskätande barn och äldre barn. Boken är en bra uppslagsbok som räcker länge, inte bara under spädbarnstiden.
Stawreberg, Anna-Maria - Allt du vill veta om barnets sömn men varit för trött för att fråga om
Boken är utgiven av tidningen Vi föräldrar. Den innehåller råd och tips från sömnexperter, forskare, barnläkare, sjuksköterskor på BVC samt en mängd föräldrar. Boken innehåller många förslag på läggningsrutiner, men det finns också avsnitt om mat, sovplatsen, sömnstörningar, mardrömmar samt fakta om barnets sömn och hur mycket sömn ett barn egentligen behöver. De vanligaste sömnmetoderna beskrivs, men författaren hävdar att det sällan behöver gå så långt så att man behöver ta till en metod, utan att det oftast räcker med att förändra småsaker och rutiner. Boken är en innehållsrik uppslagsbok som man kan använda länge.
Jag tycker att båda dessa böcker är läsvärda. De innehåller en stor mängd råd om allt ifrån mat- och läggningsrutiner till hur man ska planera barnets sovplats för att gynna sömnen. I båda böckerna finns texter från föräldrar, med deras erfarenheter, vilket gör att man kan känna igen sig och få lite hopp och tröst när man känner att sömnen är ett problem.
Böcker om sömn 1
Sömnen kan vara ett problem för många småbarnsföräldrar. Antingen somnar barnet för sent på natten, vaknar för tidigt på mornarna eller vaknar för många gånger under natten. Det finns många metoder för att förbättra barnets sömn och det har även kommit en del böcker om spädbarn och sömn under de senaste åren. Jag har läst en del av dem. Jag delar upp dem i två inlägg så det inte blir så mycket text.
Misvær, Nina & Svatun, Birte - Somna själv – Hur barn lär sig sova hela natten
I den här boken presenteras den omtalade ”fem-minuters-metoden”. Den går ut på att man efter tydliga kvällsrutiner ska få barnet att somna själv, i sin egen säng. Om barnet gråter får man gå in till honom eller henne efter fem minuter, men utan att ta upp barnet. Till slut somnar barnet. Man får även läsa om hur man hjälper barn som har mardrömmar, nattskräck, inte vill somna på kvällarna, vaknar för tidigt på morgonen, vaknar flera gånger på natten, eller vill sova i föräldrarnas säng. Boken innehåller också fakta om barnens sömn och sömnbehov. Även om man inte vill följa just fem-minuters-metoden så finns det intressant fakta och praktiska råd i boken.
Wahlgren, Anna - Sova hela natten
”Sova hela natten” är en metod som ska hjälpa barnet att sova en hel natt i sin egen säng. Till hjälp har föräldrarna olika verktyg, som fasta rutiner, en godnattramsa och att ”buffa” barnet. Boken innehåller vanliga frågor om metoden, brev från föräldrar som har prövat metoden och konkreta tips och råd när det gäller barnets sömn. Till boken medföljer även en instruktions-DVD. Även om man inte vill följa just sova hela natten-metoden så finns det intressant fakta och praktiska råd i boken.
Misvær, Nina & Svatun, Birte - Somna själv – Hur barn lär sig sova hela natten
I den här boken presenteras den omtalade ”fem-minuters-metoden”. Den går ut på att man efter tydliga kvällsrutiner ska få barnet att somna själv, i sin egen säng. Om barnet gråter får man gå in till honom eller henne efter fem minuter, men utan att ta upp barnet. Till slut somnar barnet. Man får även läsa om hur man hjälper barn som har mardrömmar, nattskräck, inte vill somna på kvällarna, vaknar för tidigt på morgonen, vaknar flera gånger på natten, eller vill sova i föräldrarnas säng. Boken innehåller också fakta om barnens sömn och sömnbehov. Även om man inte vill följa just fem-minuters-metoden så finns det intressant fakta och praktiska råd i boken.
Wahlgren, Anna - Sova hela natten
”Sova hela natten” är en metod som ska hjälpa barnet att sova en hel natt i sin egen säng. Till hjälp har föräldrarna olika verktyg, som fasta rutiner, en godnattramsa och att ”buffa” barnet. Boken innehåller vanliga frågor om metoden, brev från föräldrar som har prövat metoden och konkreta tips och råd när det gäller barnets sömn. Till boken medföljer även en instruktions-DVD. Även om man inte vill följa just sova hela natten-metoden så finns det intressant fakta och praktiska råd i boken.
fredag 1 februari 2008
Yppighetens nytta
"Yppighetens nytta - konsumtionens viktiga roll i samhället" är skriven av Jonas Frycklund.
Hela tiden hör man kritik av konsumtionssamhället. Det är ur ett miljöperspektiv, ur ett moraliskt perspektiv osv. Det finns rörelser som "en köpfri dag". Frycklunds bok har granskat konsumtionskritikerna och kommit fram till att kritiken inte är ny. I alla tider har konsumtionen ansetts som slösaktig. Fryklund hävdar dock att konsumtionen faktiskt kan vara bra. Aktiva konsumenter bidrar lika mycket till samhällsutvecklingen som producenterna. Om ingen köper varor så är det ingen mening att utveckla dem. Utan gårdagens konsumenter hade vi inte fått uppleva den tekniska utveckling som ses som självklar idag. Utan dagens och framtidens konsumenter kommer vi inte att få det fortsatta framskridandet som behövs för att bland annat lösa miljöproblemen.
En intressant tanke var det här med slösaktiga statusprylar. Ofta hör man att det är slösaktigt att köpa märkessaker, att det blir en stor påverkan på miljön att konsumera bara för konsumtionens skull. Men skillnaden mellan en billig och en dyr handväska är marginell. I grund och botten är det samma fysiska pryl. Möjligen är materialet en aning dyrare i den dyra väskan, men inte så dyrt att det motsvarar priskillnaden till den billiga väskan. En stor skillnad ligger nämligen i det immateriella värdet, det vill säga att väskan är en statussymbol. Det är själva märket man betalar för. Den dyra väskan har alltså inte mer påverkan på miljön än den billiga. Istället kan man se det tvärtom. Om man köper en billig väska så har man pengar kvar att köpa andra saker för, som i sin tur påverkar miljön. Enligt Frycklund är konsumtionen av statusprylar därför miljövänlig eftersom den minskar miljöbelastande produktion pch istället gynnar produktion av tjänster och andra immateriella värden.
En annan tankvärd sak är att nya varor ofta är mer miljövänliga än gamla, t ex en ny kyl som är utvecklad för att vara så klimatsnål och miljövänlig som möjligt. Jämfört med en gammal kyl som drar extra mycket ström och även innehåller mer miljöfarliga delar.
Det är en intressant bok. Författaren ville skapa debatt med boken och det har han gjort. Debatten kring konsumtionssamhället har både breddats och fördjupats. Boken är läsvärd och tankvärd.
Hela tiden hör man kritik av konsumtionssamhället. Det är ur ett miljöperspektiv, ur ett moraliskt perspektiv osv. Det finns rörelser som "en köpfri dag". Frycklunds bok har granskat konsumtionskritikerna och kommit fram till att kritiken inte är ny. I alla tider har konsumtionen ansetts som slösaktig. Fryklund hävdar dock att konsumtionen faktiskt kan vara bra. Aktiva konsumenter bidrar lika mycket till samhällsutvecklingen som producenterna. Om ingen köper varor så är det ingen mening att utveckla dem. Utan gårdagens konsumenter hade vi inte fått uppleva den tekniska utveckling som ses som självklar idag. Utan dagens och framtidens konsumenter kommer vi inte att få det fortsatta framskridandet som behövs för att bland annat lösa miljöproblemen.
En intressant tanke var det här med slösaktiga statusprylar. Ofta hör man att det är slösaktigt att köpa märkessaker, att det blir en stor påverkan på miljön att konsumera bara för konsumtionens skull. Men skillnaden mellan en billig och en dyr handväska är marginell. I grund och botten är det samma fysiska pryl. Möjligen är materialet en aning dyrare i den dyra väskan, men inte så dyrt att det motsvarar priskillnaden till den billiga väskan. En stor skillnad ligger nämligen i det immateriella värdet, det vill säga att väskan är en statussymbol. Det är själva märket man betalar för. Den dyra väskan har alltså inte mer påverkan på miljön än den billiga. Istället kan man se det tvärtom. Om man köper en billig väska så har man pengar kvar att köpa andra saker för, som i sin tur påverkar miljön. Enligt Frycklund är konsumtionen av statusprylar därför miljövänlig eftersom den minskar miljöbelastande produktion pch istället gynnar produktion av tjänster och andra immateriella värden.
En annan tankvärd sak är att nya varor ofta är mer miljövänliga än gamla, t ex en ny kyl som är utvecklad för att vara så klimatsnål och miljövänlig som möjligt. Jämfört med en gammal kyl som drar extra mycket ström och även innehåller mer miljöfarliga delar.
Det är en intressant bok. Författaren ville skapa debatt med boken och det har han gjort. Debatten kring konsumtionssamhället har både breddats och fördjupats. Boken är läsvärd och tankvärd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
