Varje dag har vi en liten tävling

Under ett par veckor har jag läst Varje dag har vi en liten tävling av Hanna Österberg (Hjalmarsson & Högberg). Anledningen till att jag hållit på så länge med boken - två veckor är länge för mig - är dels för att temat i boken är ganska tungt och därför är det skönt att ta in det i små portioner och dels är det för att boken är lite tjatig emellanåt. Det här är en självbiografi, Hanna skriver om sin förrädiska sjukdom, anorexia. Baserad på sina egna dagboksanteckningar samt här och där lite journalanteckningar så har författaren skrivit den bok hon själv ville läsa när hon var sjuk. På baksidan står det att den passar för anhöriga, behandlare och personer som har eller har haft ätstörningar och det stämmer. Precis när man själv är sjuk så orkar man ofta inte berätta, eller så kan man inte sätta ord på sina känslor och därför är det svårt för de anhöriga att verkligen förstå. Att läsa en sådan här bok skulle därför verkligen underlätta och förmodligen öka förståelsen. För den som själv lider av anorexia eller någon annan ätstörning så tror jag att det skulle kännas skönt att få se att man inte är ensam, och att det faktiskt finns en ljusning. Jag tycker att det här är en jättebra bok, det enda jag upplever som negativt är att den stundvis är tjatig och upprepande. Inte så konstigt i och för sig, för Hanna lever med sin anorexi i många år och det är en jobbig, tjatig, upprepande sjukdom. Den här boken ska jag ge vidare till min bästa kompis som också har haft anorexia i många år men tack och lov är frisk nu.