Canvastavla

Jag tävlar om en canvastavla i valfri storlek (upp till 150 x 100 cm värde ca 2200 kr) hos En bulle ur ugnen.

Tjuvtittat

Tjuvlyssnat började som en blogg och sedan blev det flera böcker. Där kan man läsa roliga samtal mellan personer som faktiskt ägt rum på riktigt. Delar av gänget bakom Tjuvlyssnat startade sedan bloggen Tjuvtittat och nu har även boken Tjuvtittat kommit (Känguru förlag). Den boken är fylld med massor av bilder på roliga skyltar, ogenomtänkt reklam, tankefel, arga lappar och liknande. Den är väldigt rolig och underhållande. En bok att uppmuntras av och en perfekt presentbok!

Fläckboken - Alla världens fläckar

Fläckboken - Alla världens fläckar (Nicotext) är en liten, men väldigt användbar bok! Den handlar nämligen om våra mest vanliga fläckar och hur man gör för att få bort dem. Boken är indelad i elva olika avsnitt och totalt tar boken upp hela 78 olika fläckar, orsakade av allt från asfalt till tuggummi. I boken finns också klädvårdstips, tvättråd, en förklaring av tvättsymboler och tips om hur man kan värna om miljön på ett fläckfritt vis. En mycket användbar bok att ha redo när man får fläckar på kläderna nästa gång.

Ränderna går aldrig ur

Ränderna går aldrig ur är Agnes Hellströms debutroman (Forum). Boken utspelar sig på internatskolan Sigtuna Humanistiska Läroverket. Elin har växt upp i Gimo tillsammans med sin mamma. När det är dags att söka till gymnasiet får hon en broschyr om internatskolan av sin mormor och det känns som ett löfte om lycka, gemenskap och vänner. Sådant hon saknat i tråkiga Gimo. Snart visar det sig dock att livet på internatskolan inte alls är så okomplicerat som hon trott. De rika och till synes perfekta människorna på internatskolan bär alla på sina egna trauman. Elin irriterar sig också på klasskillnader, förmedrande inskolningsriter och hierarkiska ordningar. Hon har en privilegiad bakgrund tack vare sin mormor, men hon har växt upp i Gimo med en ensamstående mamma och inte alls tillhört mormors värld i Djursholm. Därför känner sig Elin klämd mellan två världar och känner sig osäker på vart hon hör hemma.

Ränderna går aldrig ur är en utvecklingsroman med en ung tjej i senare tonåren. Den handlar om allt det vanliga som unga människor går igenom för att bli vuxna. Men som en extra krydda finns livet på internatskolan med och alla tankar kring det svenska klassamhället. Själv har jag inte alls haft någon inblick i den stängda miljö som internatskolor innebär, så jag tycker att det är jättekul att få läsa en bok från den miljön. Författaren har själv gått på SSHL och förmodligen är det därför hon skriver boken, men det är ingen ny Ondskan. Boken är nyanserad och välskriven. Väldigt läsvärd. Jag får stor behållning av boken som vuxen, men jag tror att ungdomar också skulle tycka mycket om boken.

Listan

När jag var yngre älskade jag listor av alla de slag. Jag tyckte att det var jättekul att fylla i "mina vänner-böcker" men jag skrev också egna listor, typ bästa böckerna, bästa författarna, favoritmat, finaste hundraserna och så vidare. Nu såg jag att Nicotext har kommit ut med en bok som heter just Listan. Utformningen av boken ser ut som ett shoppingblock. På baksidan står det:

"Alla människor borde ha en självbiografi och den enklaste formen av självbiografi är att skriva ned saker på listor. Listan är en bok där du listar de tuffaste utmaningarna du klarat av, de mest minnesvärda konserter du varit på, dina bästa ursäkter, dina bästa köp, saker i ditt hem du skäms för m.m. När du är färdig har du listat 1000 personliga fakta och har vips din alldeles egen självbiografi! Du kan visa den för dina vänner eller titta i den när du behöver påminna dig själv om vem du verkligen är."

På varje uppslag är det en ny lista att fylla i. På vänstra sidan finns exempel på hur man kan skriva och på höger sida är det plats att själv fylla i listan. Man skriver alltså direkt i boken. Jag tycker att det är en rolig idé och dessutom kan det behövas stunder i dagens stressiga samhälle då man går in i sig själv och funderar på vem man egentligen är och vad man tycker och tänker.

Lycka till! Om balans i livet och andra floskler

Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe kom för några år sedan ut med succéboken Diagnos Duktig, vilket kan beskrivas som en bok om överambitiösa tjejer. Nu har de släppt en ny bok, Lycka till! Om balans i livet och andra floskler (Pocketförlaget). Boken handlar om kvinnor som lyckats skapa ett liv som de är nöjda med. Vad är deras recept? Författarna ger konkreta råd och tips, varvat med inspiration. Boken handlar om karriärkartor och vardagsbekymmer, men också om framgångsmyter och längtan efter något annat. Karriär eller familj - behöver det ena utesluta det andra? Är starta eget-vågen bland kvinnor i själva verket en lömsk kvinnofälla?

Då jag är småbarnsmamma, egenföretagare och samtidigt kämpar för att ta mitt andra examina på universitetet så tillhör jag verkligen bokens målgrupp. Det fanns många intressanta saker att ta till sig och intressanta människor att läsa om och inspireras av. Men det fanns också många texter som uppmanade till reflektion och checklistor med frågor att besvara. Detta gav mig mervärde, aha-upplevelser och en hel del insikter. Lycka till! Om balans i livet och andra floskler är en högaktuell och brännande bok som jag varmt rekommenderar.

Jag har tyvärr inte läst Diagnos Duktig och den verkar inte finnas på Adlibris, men jag ska göra mitt bästa för att hitta den, då jag tror att jag skulle uppskatta även den boken.

Vägen till din första miljon

Tobias Schildfat började bygga på sin egen pengamaskin redan som tonåring. Med åren har han ökat sitt ekonomiska oberoende och frihet i livet. Nu har han skrivit en bok om hur man gör för att skapa sin egen pengamaskin, en maskin som rullar runt och producerar pengar utan att man jobbar för dem. Många drömmer om att själva kunna bestämma mer över sin tid och ju bättre ekonomi, desto friare och tryggare kan man känna sig. Enligt Tobias så krävs det inte någon speciell utbildning, yrkeserfarenhet eller talang för att kunna skapa en pengamaskin, allt som behövs är vilja och uthållighet.

I boken Vägen till din första miljon - Alla kan bygga en egen pengamaskin (Roos & Tegnér) delar Tobias Schildfat med sig av sina egna erfarenheter och ger tips och råd till hur man kan förbättra sin ekonomi. Det är en ganska tunn bok och det gör också att författaren inte riktigt fördjupar sig i vissa saker. Tanken är nog att boken ska vara tillgänglig, att vem som helst ska kunna läsa boken och bli inspirerad att ta tag i sin ekonomi. För mig som har lite mer ekonomikunskaper ger därför inte boken några större aha-upplevelser. Det handlar helt enkelt om att få mer inkomster än utgifter och att investera överflödet på ett sätt som gör att investeringarna ökar. Inga nyheter alltså. Men Tobias har intressanta erfarenheter och synpunkter och han skriver väldigt bra och engagerande, så boken är trots allt läsvärd även för ekonomikunniga. Och för de som tidigare har förnekat sin ekonomi och bara levt för dagen så är boken nästan ett måste att läsa. Alla kan förbättra sin ekonomi och det är inte särskilt svårt.

Köpsmart

Efter alla deckare och böckerna som handlar om Mia Eriksson var det skönt att läsa en helt annan slags bok. Köpsmart av Gunilla Welander är en faktabok och uppslagsbok för alla som vill lära sig handla rätt och vara en nöjd, trygg och medveten konsument. Man får lära sig om bytesrätt, ångerrätt, hur man prutar, hur man handlar på nätet, hur man gör reklamationer, hur man reser billigare, hur man undviker onödiga försäkringar, hur man får det billigaste elpriset, hur man handlar med hänsyn till miljön, hur man går vidare med ett ärende när man är missnöjd och massor av andra viktiga och intressanta saker.

Till största delen är Köpsmart en uppslagsbok, men boken innehåller också spännande fakta, underhållande intervjuer och mängder av tips och konkreta råd. Det här är en bok som kommer att finnas i vår bokhylla och som vi säkert kommer att återkomma till många gånger i framtiden. Köpsmart är utgiven av Alfabeta förlag.

Bedragen

Katerina Janouch är en välkänd författare här i Sverige. Hon har släppt böcker inom flera olika områden, men jag har faktiskt inte läst någon bok av henne tidigare. Nu har jag dock läst en bok av henne, Bedragen (Piratförlaget). Den handlar om barnmorskan Cecilia Lund, en fyrbarnsmamma som njuter av familjeliv och jobb. Hon lever med John, hennes make sedan 13 år tillbaka och deras fyra barn. Hon tror att hon lever i en familj med starka band och hon är lycklig i det liv hon lever. Men en kväll ringer det på dörren och utanför står en pojke, Simon, som hävdar att John är hans pappa. Simon ska vara frukten av en passionerad tonårsförälskelse. Det kunde inte ha kommit mer olägligt, John ska precis resa till USA på jobbresa. Hemma får Cecilia ta hand om hus, hem, barn och samtidigt konfronteras med den hemlighetsfulle Simon. Snart börjar hon också misstänka att John är otrogen mot henne....

Bedragen är en roman där det händer mycket, trots att det inte alls är någon deckare eller liknande. Allt händer inombords hos personerna, framförallt Cecilia som står i huvudrollen. Det är en stark bok med mycket starka känslor och frågan är vad man gör när allt rämnar kring en sådär. Samtidigt måste hon försöka hålla skenet uppe, inte minst för barnens skull. Det är ingen bok som stannar kvar i mitt medvetande allt för länge, men den är underhållande och välskriven. Jag har bok nummer två i serien om Cecilia Lund här hemma också, Systerskap, och den står på tur att läsas ganska snart.

Någon sorts frid

För någon vecka sedan fick jag hem ett recensionsex av Någon sorts frid, en deckare skriven av systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff. Tillsammans med boken fick jag ett handskrivet brev och ett foto på en brygga vid en liten sjö. Både brevet och fotot hade post-it-lappar på sig. Brevet var ett slags självmordsbrev. Fotot förstod man var fyndplatsen för ett mord. Post-it lapparna hade uppmaningar till teknikerna och utredarna vid polisen. För att se paketet mer i detalj kan ni se här. Jag hade Någon sorts frid hemma sedan tidigare, men i inbundet format. Tidigare har jag dock inte haft någon större lust att läsa den. Nu fick jag den i pocketformat och tillsammans med marknadsföringen kring boken så blev jag lockad att läsa den och det är jag glad för, för visst var den läsvärd.

Någon sorts frid handlar om Siri, psykolog och psykoterapeut. Plötsligt hittas en av hennes patienter död i vattnet utanför hennes hus. Polisen finner ett självmordsbrev, riktat mot Siri, och Siri blir först misstänkt. Snart inser man dock att hon är ett offer hon också. Någon vill henne illa, men vem. Det här är en spännande och fängslande bok, inte riktigt en deckare, utan mer en psykologisk spänningsthriller. Det bästa är att man inte har någon aning om vem som är mördaren fram till de sista skälvande sidorna. Boken är nagelbitande och kuslig, en riktig bladvändare. En riktigt läsvärd debutbok av systrarna Grebe och Träff.

Vyssan lull

Äntligen har tredje boken i Carin Gerhardsens Hammarbyserien kommit. Hon har tidigare skrivit Pepparkakshuset och Mamma, pappa, barn som jag har recenserat här. Den nyaste boken i serien heter Vyssan lull och är precis som de andra böckerna utgivna på Ordfront.

I Vyssan lull får vi träffa samma persongalleri som i de tidigare böckerna, kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans utredningsgrupp i Hammarby polisdistrikt. Boken börjar med att två små barn och deras mor hittas brutalt mördade i sitt hem i Hammarby sjöstad. Först misstänker man barnens pappa, en deprimerad förtidspensionär. Samtidigt försvinner en av poliserna i utredningsgruppen. Medan poliserna sliter med utredningarna har de förstås också sina personliga grubblerier, Petra Westman tänker på den våldtäkt hon utsatts för tidigare, medan Conny Sjöberg inte kan sluta tänka på den kvinna han haft några snedsteg med.

Precis i de tidigare böckerna i serien så är Vyssan lull väldigt skickligt genomförd. Historia vävs ihop med dåtid och man inser att skuld kan leva och prägla människor i årtionden. Personerna är väldigt bra skildrade, det känns som riktiga människor av kött och blod, människor med både goda egenskaper och mindre bra egenskaper. Likaså är miljöbeskrivningarna fint skildrade. Det är är en riktigt bra deckare, en bok som jag sträckläste på ett dygn.

Mia - sanningen om Gömda

Nu har jag då läst Mia - sanningen om Gömda skriven av Monica Antonsson och utgiven av bokförlaget Blue Publishing. Precis som man har kunnat läsa på bokens baksidestext och i alla recensioner i tidningar och på hemsidor så berättas för första gången sanningen om Gömda. Böckerna om Mia Eriksson, Asyl, Gömda, Mias hemlighet och Emma-Mias dotter, har alla sålts i mängder av exemplar och engagerat läsare runt om i världen. Böckerna påstås vara sanna, men i Mia - sanningen om Gömda så avslöjas det att böckerna inte alls är sanna.

Exempelvis har Mia Eriksson aldrig jobbat på bank och inte heller gått ut med toppbetyg från gymnasiet. I själva verket gick hon i specialklass under skoltiden, jobbade på lunchbar och har levt på olika bidrag. Anders, den lugne, trygge norrlänningen, är en chilenare med namnet Luis som har ett tvivelaktigt förflutet i militärdiktaturens Chile. Han satt i fängelse på grund av mordförsök på Mias förre fästman. Och så vidare, och så vidare. Hela Mias liv och allt hon påstår i sina böcker radas upp och motbevisas. Monica Antonsson har gjort en gedigen research och intervjuat många av de människor som figurerar kring Mia Eriksson.

Jag har knappt ord att beskriva mina tankar efter att ha läst Mia - sanningen om Gömda. Visserligen kan man kanske inte lita till 100 % på Monica Antonssons bild av historien heller, men nog tror jag mycket mer på hennes version än Mia Eriksson och man kan inte beteckna Gömda-soppan än som något annat än en skandal.

För dig som vill läsa vidare om Gömda-soppan så har Jerry skrivit ett intressant och sammanfattande inlägg på bloggen Ord av Jerry och även frilansjournalisten Gunilla Kinn har skrivit mycket om Gömda-skandalen på sin blogg.

Mina tankar om Mia-böckerna

Ska snart sätta igång med Monica Antonssons bok Mia - sanningen om Gömda. Men innan jag läser den tänkte jag själv skriva upp några punkter jag reagerat på i böckerna om Mia:

* Hur personerna framställs. Mia är först en välutbildad och handlingskraftig person som gömmer flyktingar och jobbar på bank. Därefter blir hon misshandlad och förföljd av mannen med de svarta ögonen. Anders är en trygg, snäll, lugn och kärleksfull man från Norrland, som senare blir kall, oengagerad, bryr sig inte om sina barn och hotar Mia. Vart finns hans förflutna? Aldrig nämns hans föräldrar och syskon.

* Författarrollerna och förlagen. Gömda skrevs av Liza Marklund vars namn står på omslaget (inuti står det Liza och Maria). Den utgavs först av Bonnier Alba förlag, därefter av Piratförlaget, som delvis ägs av Liza. Asyl utgavs direkt av Piratförlaget och skrevs också av Liza (Lisa och Maria står det för försättsbladet). Nästa bok, Mias hemlighet, skrevs av Maria Eriksson (eller av journalisten Kerstin Wiegl, vars namn inte står på omslaget). Denna bok utges av Ordupplaget. Boken Emma - Mias dotter skrevs av Maria Eriksson, fast berättarrösten är dottern Emma vilket aldrig nämns om omslaget. Denna bok utges av Lind & CO. Varför alla dessa förlagsbyten och varför hoppade Liza Marklund av? Är det verkligen Mia som har skrivit de senaste böckerna eller är det Kerstin? Eller någon på bokförlaget Lind & Co?

* Blodsbröderna. I Gömda så finns långa avsnitt om när Mia blir försöljd av vänner till Mannen med de svarta ögonen. Jag tänkte hela tiden när jag läste - hade de inget annat att göra? Nog för att de var flera stycken, men de verkade ha varit utanför Mias hus hela dygnen igenom. Ställde vännerna upp så pass? Blev de inte uttråkade? Hade han någon hållhake på sina vänner? Vad tyckte deras fruar om att männen var borta så mycket? Hur fick männen sin försörjning?

* Det tredje barnet. Varför avslöjade inte Mia att hon hade ett tredje barn förrän i bok nummer tre? Och varför avslöjade hon det just då?

Emma - Mias dotter

Emma - Mias dotter är fortsättningen på de övriga böckerna om Maria Eriksson och hennes gripande historia. Men i den här boken står dottern Emma i fokus. Början av boken är konstig och innebär i stort sett en upprepning av de tidigare böckerna, fast det är Emma som berättar istället för Maria. Jag tycker inte att den delen tillför något speciellt eftersom jag läst de andra böckerna nu under de senaste dagarna och har händelserna i färskt minne. Därefter får man läsa om vad som hände Emma efter att Mia gift sig med Jeff och de flyttat till en annan delstat.

Emma har tappat all tillit till sin mamma när hon fick reda på att mamman har en son till. Hon anklagar mamman hela tiden och deras relation är infekterad. Emma känner sig inte hemma någonstans och börjar dricka och ta droger för att fly. Efter ett tag flyttar hon tillbaka till Anders för att få miljöombyte, men det visar sig dels att han inte bryr sig så mycket om henne och dels att hennes gamla vänner också tar droger så hon faller snabbt dit igen. Det blir bara värre och värre, hon får en överdos, åker fast för polisen, är med om en trafikolycka och så vidare. Allt snurrar bara på, snabbare och snabbare. Hon har ingen kontakt med vare sig Mia, Jeff eller Anders. Till slut händer något som ställer allt på sin spets. Emma är med barn. Pappan vill inte ha barnet och Anders kastar ut henne, han säger att hon ska göra abort, hon är för ung att bli mamma. Då ringer Emma äntligen till Mia. Resten av boken handlar om hur Mia och Emma på nytt hittar tillbaka till varandra samtidigt som Mia kämpar mot en dödlig sjukdom och Emma fortsätter med graviditeten.

När jag väl lyckats ta mig förbi alla upprepningar så började boken bli riktigt bra och slutet sträckläste jag verkligen. Den var mer gripande och mer läsvärd än Mias hemlighet. Men det var ändå några saker jag störde mig på. Jag var väldigt irriterad över den första delen av boken. Den hade inte alls behövt vara med. Det var mer än en tredjedel av boken som bestod av upprepningar. Slutet av boken kändes istället för abrupt och jag hade gärna velat läsa mer om hur det gick för Emma nu när allt verkade ordna upp sig. Men förmodligen kommer det ytterligare en bok om Emma.

Emma - Mias dotter är utgiven av Lind & Co, alltså ytterligare ett nytt förlag. Varför gavs den inte ut på samma förlag som Mias hemlighet? Emma är berättarjaget i boken, men som författare står det ändå Maria Eriksson, något som också känns konstigt. Språket kändes generellt sett bättre i den här boken än i Mias hemlighet. Men det känns som att boken skildrar en ung person med ett vuxet språk. Framförallt i de delar då Emma är liten så använder hon ett vuxet språk med alldeles för svåra ord, vilket rimmar illa. En annan detalj som jag tänkte på var att Emma konsekvent kallade Anders för just Anders. I tidigare böcker har hon kallat honom för pappa. När hon skulle gifta sig och bad honom överlämna henne till sin blivande make säger hon "men det är ju du som är min pappa". Hon ser honom alltså fortfarande som pappa, men när slutade hon då att kalla honom för pappa och började kalla honom för Anders istället? Till slut så undrar jag förstås om den här historien snart är urmjölkad - eller kommer en bok med Anders perspektiv, Robins perspektiv eller varför inte Jeffs perspektiv.

Nu ska jag börja läsa Monica Antonssons bok Mia - sanningen om Gömda. Jag ser fram emot detta!

Mias hemlighet

Serien om Maria Eriksson fortsätter. Den tredje boken om Mia heter Mias hemlighet. Den skriver hon själv, utan Liza Marklund. En intressant sak är att jag inte tycker att språket förändras särskilt mycket, trots att boken egentligen har en annan författare. Det enda som skiljer sig åt är de kursiverade texter som kommer före varje kapitel och dem tycker jag inte alls om. Helt onödigt.

I Mias hemlighet har Mia och Anders bestämt sig för att skilja sig. Efter ett skilsmässogräl avslöjar Anders hennes djupa hemlighet - att hon har ett barn till, en son som hon har lämnat i Sverige. Barnen tar illa vid sig av avslöjandet, framförallt Emma som helt tappar tilliten till sin mamma. Anders har svårt att finna sig tillrätta i sitt nya hemland efter skilsmässan, medan Robin inte alls nämns särskilt mycket. Mia ångar på och har snart träffat en ny man och gift sig. Boken handlar om hur familjen försöker bygga upp ett nytt liv och samtidigt gör upp med sitt förflutna.

Mias hemlighet är inte alls lika läsvärd som de tidigare böckerna. Jag vet inte heller riktigt varför den skrivs, för min del så hade historien lika gärna kunnat sluta efter Asyl. Det här känns som en uppföljare som skrivs för att tjäna ännu mer pengar. Någonstans läste jag en intervju med Liza Marklund där hon sa att hon inte ville skriva fler böcker om Mia eftersom hon ansåg att historien är färdigberättad och det håller jag med om. När jag googlade på boktiteln Mias hemlighet så såg jag ett blogginlägg där det stod att boken inte alls är skriven av Maria Eriksson utan av en journalist, Kerstin Wiegl. Vet inte om det är sant, men det låter ju konstigt och hemskt. Varför berättar man inte det? När Liza var med och skrev de två tidigare böckerna stod ju hennes namn på omslaget. Nej, det här känns konstigt. Ska bli intressant att läsa Monica Antonssons bok. Jag undrar också varför inte Mias hemlighet är utgiven på Piratförlaget om ni Mia och Liza är så goda vänner. Det måste också betyda att Liza tagit avstånd från Mia.

Jag tycker inte heller om hur Anders framställs i böckerna. Har han alltid varit sådär konstig och nästan våldsam? Så skildrades han inte alls i de första böckerna, då han istället skildrades som den lugne, trygge, kärleksfulle norrlänningen. En intressant sak jag lagt märke till genom böckerna är att Anders inte verkar ha några släktingar eller något förflutet. Det står bara att han kom från norrland, men när Mia har kontakt med sin familj så nämns inget om Anders föräldrar eller eventuella syskon. Eller har jag missat dessa avsnitt? Maria Eriksson framställs inte heller som någon sympatisk person i denna bok, men det är ju en annan sak...

Asyl

Asyl är den andra delen i serien om Maria Eriksson. Precis som Gömda så är Asyl också skriven av Liza Marklund och utgiven på Piratförlaget.

Asyl fortsätter där Gömda slutar. Boken består av tre delar: Flykt, där familjen lever sitt sista år i Sverige, isolerade och de håller på att gå under. Exil, där de bestämmer sig för att prova på att leva i Sydamerika. Där går barnen skola och Mia öppnar en lunchservering på deras skola. Men Robin får astma beroende på luftföroreningarna och familjen får ekonomiska besvär när Mia måste stänga serveringen. Asyl, där familjen flyttar till USA, skriver amerikansk rättshistoria och beviljas asyl i sitt nya hemland.

Boken är inte alls lika våldsam och thriller-lik som Gömda. Nu handlar det mer om kamp mot myndigheterna och om att bygga upp en ny tillvaro i ett främmande land. Men det är också intressant att läsa om och framförallt så knyter Asyl ihop historien i Gömda och man får svar på många frågor från första boken. Språket är som i Gömda, lite torftligt, men å andra sidan är boken lättläst och snabbläst.

Gömda

Jag har precis läst ut Liza Marklunds bok Gömda (Piratförlaget). Jag läste den för många år sedan, men nu ville jag läsa om den eftersom jag sedan ska läsa Monika Antonssons bok (Mia - sanningen om Gömda).

Gömda handlar alltså om pseudonymen Mia som träffar fel man, "mannen med de svarta ögonen", en muslim från Libanon. De förlovar sig och hon blir snabbt med barn. Snart visar det sig att han inte är snäll mot henne och våldet blir bara värre. Till slut bryter han (inte hon) förlovningen och hon börjar försöka leva ett vanligt liv med dottern Emma. Hon möter Anders, en trygg och lugn norrlänning, och de flyttar ihop mycket snabbt och får en pojke, Robin. De gifter sig också och efter bröllopet blir hoten, förföljelserna och misshandeln värre. Så småningom tvingas familjen hålla sig gömda, något som tär på hela familjen, inte minst dottern Emma. I slutet av boken inser de att de måste emigrera för att kunna leva ett normalt liv igen.

En väldigt gripande och skrämmande historia. Det är fruktansvärt att en familj får utstå så mycket hot och misshandel utan att myndigheterna kan göra särskilt mycket för att hjälpa till. Medan jag läser irriterar jag mig på det oerhört enkla språket och de uttryck och klyschor som återkommer hela tiden. Jag vet inte hur många gånger jag läste "hans ögon brann". Visserligen är det en hemsk historia, men det är svårt att ta den på allvar när språket är så dåligt. Däremot så är det jätteviktigt att kvinnomisshandel uppmärksammas och det är även lätt att känna igen sig i huvudpersonen - en vanlig svensk kvinna som jobbar på bank. Sensmoralen är att det hade kunnat hända vem som helst. Att någon är kvinnomisshandlare står knappast stämplat i pannan eller på körkortet, de är dessutom väldigt duktiga på att manipulera och smöra in sig, så vem som helst kan bli kär i fel kille.