Nu när det är sommarlån på biblioteken så lånade jag massor av böcker i juni, eftersom jag då fick ha dem ända tills augusti. Men jag hade visst råkat få med mig ett snabblån också, för igår upptäckte jag att jag var försenad med en bok som jag ännu inte läst. Det var Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk, en bok som jag hört skulle vara bra. Jag satte igång att läsa den igår kväll och har i stort sett sträckläst den sedan dess, så jag kunde återlämna den idag.
Vilken bra bok! Den har allt! Härliga miljöskildringar, rafflande dialoger, karaktärsbeskrivningar som gör personerna levande för läsaren och dessutom ett relationsdrama som man riktigt sugs in i. Boken handlar om en familj, mamma, pappa och två barn. De har haft några tuffa år med mycket bråk, tjafs och dålig ekonomi. Nu har de valt att åka hela familjen på en semestervecka till Sicilien. De har länge sett fram emot resan, den ska bli en omstart för dem allihopa, men ingenting blir som de tänkt sig.
Hela boken utspelar sig under denna semestervecka. Tempot är högt. Boken är lättläst och snabbläst, eftersom man hela tiden vill läsa vidare för att se hur det går för familjen så är det en riktig bladvändare. Det enda som jag är besviken på är slutet, det passar inte riktigt in. Man får inte riktigt veta hur det slutar. Kanske tänker sig författaren en fortsättning, jag hoppas det, för jag vill veta vad som händer när familjen har kommit till Sverige igen?
